Med en felmarginal på en miljon röster. Kort om två opinionsundersökningar.

Under de senaste dagarna har det presenterats två nya opinionsundersökningar från Sifo respektive Sentio. De båda mätningarna visar inom felmarginalen ungefär samma resultat för de fem minsta riksdagspartierna. Desto mer dramatiska är de båda mätningarnas skillnader vad gäller stödet för S, M och Sd. Överskådligt ser dessa variationer ut så här:

S – 28% (Sifo) resp. 21,5% (Sentio). Skillnad: 6,5%.

M – 24,5% (Sifo) resp. 21% (Sentio). Skillnad: 3,8%

Sd – 15,6% (Sifo) resp. 24,5% (Sentio). Skillnad: 8,9%.

Detta är naturligtvis mycket anmärkningsvärda differenser. De bli dock ännu mer egendomliga när man jämför det mätta stödet för M och S i förhållande till stödet för Sd.

S är 12,4% större än Sd i Sifo, men 3,0% mindre än Sd i Sentio. Differens: 15,4%

M är 9,2% större än Sd i Sifo, men 3,5% mindre än Sd i Sentio. Differens: 12,7%

Hur är detta möjligt? Hur kan den interna differensen mellan S och Sd i Sifos respektive Sentios mätningar = 15,4% vara lika stor som det sammanlagda stödet för Mp, L, Kd, Fi och ”övriga” (sammanlagt 15,6% i Sifo, 16,2% i Sentio)? I valet 2014 hade 15,4% motsvarat ungefär EN MILJON RÖSTER! Återigen: hur är det möjligt?

Fotnot: I en jämförelse med faktiska valresultat ger Sentio överlägset mer trovärdiga mätresultat vad gäller Sd:s väljarsympatier. Sentio tycks däremot konsekvent ge S och M något lägre mätvärden än vad valresultaten ger. Sifo förefaller inom felmarginalen ge bra värden på sympatierna för S och M, medan de däremot är förbluffande dåliga på att förutse Sd:s sympatier.

Valet 14 sept. 2014   –   Sifo 10 sept. 2014   –   Sentio 9 sept. 2014

S 31,0%                           30,4%                            29,1%

M 23,3%                         22,6%                            20,7%

12,9%                              8,9%                              12,7%

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

”SLAGET OM SVENSKHETEN”, del 2: Svenskar, svenskländare och inkluderande svensk nationalism

Etnisk identitet:att en person menar sig tillhöra en folkgrupp och i större eller mindre utsträckning sympatiserar med dess kulturella normer och uttryck” (Nordiska museet).

Nationalism:en världsåskådning som tar sin utgångspunkt i gemenskapen inom nationernas gränser. Nationalismen hyllar nationen, kulturen, historien och slår vakt om nationalstaten och dess intressen” (Wikipedia).

I ”SLAGET OM SVENSKHETEN”, del 1, berörde jag det svenska etablissemangets nedlåtande och mycket självmotsägande jargong om vem som är svensk. Frågan aktualiserades av de tafatta fosterländska tongångarna som dominerade i årets upplaga av Almedalsveckan. Plötsligt var det inne att vara svensk. Inom media började man förbluffat tala om ”slaget om svenskheten”.

Några roades nog av detta. Särskilt sverigedemokrater, skulle jag tro, eftersom de naturligtvis förstår hur ytligt påklistrad denna plötsliga nationalkänsla är på de politiker som under decennier har haft en totalt motsatt kosmopolitisk agenda. Andra valde istället att oroas. Som Daniel Suhonen, som bekymrade sig för ett ”vi-och-dem, istället för ett vi”. Som Margit Silberstein, som kallade politikernas nationalistiska tongånga för ”osvenska” och att ”partierna leker med elden”. Eller som Özz Nûjen, som fruktade att politikernas nationalism skulle tvinga honom att bli svensk. Läs mer

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

”SLAGET OM SVENSKHETEN” del 1: Etniska svenskar – finns de?

Etnisk grupp:namngiven grupp av människor med myter om ett gemensamt ursprung, en gemensam historia, någon eller några former av gemensam kultur (religion, språk, traditioner etc.), en förankring till ett territorium och en känsla av intern solidaritet”. (Nationalencyklopedin).

Nation:En nation är ett kollektiv av människor som förenas av gemensamma faktorer såsom språk, religion, etnicitet, härstamning, historia, kultur, traditioner, gemensam styrelseform och sociala normer” (Wikipedia).

Ingen har väl kunnat undgå de tafatta fosterländska tongångarna i årets upplaga av Almedalsveckan. Inom media började man förbluffat tala om ”slaget om svenskheten”. Men vad är i så fall svenskt? Finns det etniska svenskar?

Att det finns etniska svenskar är naturligtvis en självklarhet. Men av någon anledning har det mångkulturalistiska elitistiska nätverk som slarvigt brukar kallas ”det svenska etablissemanget” under de senaste två decennierna hyllat snart sagt varje utländsk etnicitet, samtidigt som existensen av en svensk etnicitet ihärdigt har förnekats. I SR:s debatt om nationalismen i Almedalen, den 7 juli (c:a 3.30 in i programmet), menade sig t.ex. Daniel Suhonen tala för ”De som finns i det här landet och därmed är svenskar”. Är det enda kravet för att vara svensk att man ”finns” i Sverige? Läs mer

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Brexit – Swexit

Så Storbritannien valde att lämna den Europeiska unionen. För min del tror jag de av demokratiska skäl valde rätt väg. Om EU-politrukerna hade lärt sig av Europas historia hade de inte försökt bygga ett överstatligt imperium. Alla europeiska imperier faller samman i nationalstater till slut.

Romarriket, Bysantiska riket, Ottomanska riket, Spanska imperiet, Kejsardömet Österrike-Ungern, Tysk-romerska riket, Napoleon-Frankrike, Brittiska imperiet, Sovjetunionen.

Kanske är det EU:s tur nu, vem vet. Vad man kan förutsätta är i alla fall att EU-kritikerna i Europas alla länder nu får luft under vingarna, samtidigt som Europas EU-vänliga etablissemang inte lär sky några medel och moraliska begränsningar i sina försök att stoppa denna debatt i sin linda.

Detta oroar mig. Alla överstatliga imperier har krävt antidemokratiska styren för att hålla samman. EU håller på att gå samma väg, med sin centralstyrning och maktkoncentration till onåbara politiker och byråkrater. Sverige röstade om att bli medlem i en mellanstatlig handelsunion. Vi fick ett överstatligt imperium som vill avskaffa de europeiska nationerna. Det enda demokratiska vore att vi svenskar liksom övriga Europas folk får rösta om vi verkligen vill detta.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Timbros auktoritära populister

 

I en uppmärksammad debattartikel i Dagens Nyheter skriver Timbros Andreas Johansson Heinö och Karin Svanborg-Sjövall om ”auktoritära populistpartiers” allt starkare framväxt i Europa och hur ”etablerade politiska partier” ska hantera denna. Angående det senare föreslår författarna att:

1) De etablerade partierna ska skilja mellan dagspolitiska sakfrågor, där populister kan vara med och påverka, och grundläggande demokratiska principer som aldrig är förhandlingsbara. ”Kompromisser med populister i sakfrågor måste kombineras med ett starkare konstitutionellt ramverk som skyddar den liberala demokratins fundament: maktdelning, äganderätt och minoritetsskydd.” Läs mer

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

NATO-frågan kan göra SD inkonsekventa i kravet på mer direktdemokrati

Nyligen röstade Riksdagen för det s.k. värdlandsavtalet, som enligt många bedömare kan uppfattas som ett gradvis närmade till Nato. Sverigedemokraterna, som i partiprogram och stämmobeslut är mot ett svenskt medlemskap i Nato, röstade motvilligt också ja. Detta beslut tillsammans med partiets otydliga agerande i samband med omröstningen, ledde till en intern debatt inom SD om huruvida partitoppen försöker kringgå partistämmans beslut att Sverige fortsatt ska stå utanför Nato. Det är med denna bakgrund som man måste se den debattartikel Vår säkerhetspolitiska linje ligger fast, som Björn Söder tillsammans med Mikael Jansson, Roger Richtoff och Jeff Ahl idag publicerar i Kristianstadsbladet. Sverigedemokraterna säger fortsatt nej till ett Nato-medlemskap och andra närmanden till Nato. Istället förespråkar partiet en försvarsunion med Finland.

Själv är jag inte medlem i SD och har därför ingen anledning att engagera mig i partiets interna debatter om försvarspolitiken. Istället skulle jag vilja lyfta fram en hittills obeaktad sida av SD:s agerande i Nato-frågan. Nämligen den om partiets syn på folkomröstningar och direktdemokrati. Läs mer

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Från etablissemangskritik till invandrarhat till folktribunaler – en oväntad utvecklingskedja av ett Fb-inlägg

Det är i tider av stress och svåra beslut som människans karaktär prövas. Enfaldiga människor kommer alltid att vara enfaldiga. Intelligenta människor kommer alltid att vara intelligenta. Men det är prövningarnas tider som visar om de intelligenta också besitter integritet och mod. Påfallande ofta saknar den publika intelligentian dessa karaktärsdrag. I det längsta undviker de att ta de svåra, men rätta besluten i för stunden minerade frågor. Istället utkämpar de skenstrider som ska visa deras egen godhet, men som samtidigt drar bort fokus från de områden där framtidens ödesfrågor avgörs. Läs mer

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar