Vill Lars Lindström bara hetsa?

Det svenska debattklimatet… Vad ska man säga?

När George W. Bush och Fox News härjade som värst i USA var det många i Sverige som skakade på sina huvuden och förfärat undrade hur det kunde gå så fel. Ingen trodde nog att det kunde bli likadant, eller till och med värre, även i Sverige. Men så blev det. Från alla håll och kanter. Ofta. Och alltid när ”samtalen” (som inte är några samtal) berör invandring, mångkultur – och så klart Sverigedemokraterna.

Björn Söder har tydligen sagt något dumt igen, när han kommenterade det tragiska och hemska dubbelmordet på IKEA i Västerås den 10 augusti. Två eritreanska män greps för mord en svensk kvinna och hennes son. Attentatet drog i gång stor uppståndelse på olika nätforum och många spekulerade inledningsvis om det kunde röra sig om ett islamistiskt terrordåd. Senare visade sig att den ena mannen är oskyldig och att båda männen dessutom är kristna. Inledningsvis fanns dock inte mycket information om detta. Den 12 augusti skrev Söder på Facebook:

Söder - Kopia

Detta är kanske inte det mest lämpliga sättet att uttrycka sig om det som snabbt växte till ett nationellt trauma. Därtill är det svårt att inte förvånas över att Söder, som har varit i flera blåsväder förut på grund av sin frispråkighet och oförmåga att uttrycka sig diplomatiskt, inte lär sig av tidigare erfarenheter. För naturligtvis lät kritiken i media inte vänta på sig (se t.ex. här, här, här, här, här, här, här, här, här, här, här, härhär, här och här).

Med rätta kan Söder också kritiseras för att ha hänvisat till tragedin på IKEA i ett politiskt syfte. Emellertid var det inte bara Söder som gjorde det. Detsamma gjorde de medier som använde Söders uttalande om IKEA-mordet för att på ett insinuant och generaliserande sätt smutskasta sverigedemokrater och sverigedemokratiska sympatisörer.

Man kan naturligtvis tycka vad man vill om Sverigedemokraterna och liksom hos alla politiska partier finns det mycket som kan kritiseras och ifrågasättas. Men kritiken måste vara hederlig. Missförstå mig därför rätt här. Det saknas knappast exempel på sverigedemokrater som har uttryckt sig plumpt och rasistiskt under årens gång. Tvärtom! Det ska också kritiseras. Men återigen: kritiken måste vara hederlig! Och påfallande ofta är den inte längre det när den riktas mot dagens sverigedemokrater.

Den 13 augusti (lägg datumet på minnet) skrev t.ex. Expressens Lars Lindström en krönika ”Det är då som det stora rashatet rullar in” med anledning av dubbelmordet på IKEA. Det finns naturligtvis mycket att säga om den händelsen och dess samhälleliga följdverkningar. Krönikan kunde t.ex. ha handlat om att den eritreanske gärningsmannen inte hade kunnat mörda någon om han hade tagits i förvar efter att han hade fått sina utvisningsbeslut. Den kunde också ha handlat om att Sverige behöver ett tydligt och inkluderande ledarskap för att kunna hålla samman och gemensamt möta de hot som det eskalerande våldet i samhället utgör. Den kunde ha handlat om att Sverige har mycket att lära av Norges excellenta krishantering i situationer snarlika IKEA-dramat.

Men det gjorde den inte. Istället använde Lindström IKEA-tragedin till en smutskastningskampanj mot sverigedemokratiska politiker och sympatisörer.

Redan i ingressen sätts tonen:

De är misstänkta för knivmorden på Ikea. De kommer från Eritrea. Det är då som det stora rashatet rullar in, påhejat av Björn Söder och andra skamlösa politiker från Sverigedemokraterna.

Lindström syftar på Söders statusuppdatering på Facebook. Olämplig måhända, men huruvida den är uttryck för ”rashat” kan verkligen ifrågasättas. Och vilka är de andra ”skamlösa” politikerna som Lindström hänvisar till? Vad kan de ha sagt eller skrivit? Faktiskt kommer ju Lindström här med en mycket grov anklagelse och som läsare förväntar man sig att få veta vad som ligger till grund för den. Någon förklaring kommer dock inte. För Lindström agerar som sitt eget sanningsvittne:

Det känns onödigt och meningslöst att citera de dumheter, överdrifter, lögner, spekulationer och rasistiska tillmälen som finns där ute på nätet. Alla vet hur de låter vid det här laget. Men jag måste medge att jag blir bedrövad och förskräckt över hur öppet det svenska rashatet är i dag. SD-sympatisörer och andra som vill minska invandringen till Sverige med 90 procent – hur nu det skulle gå till utan att bryta mot till exempel Europakonventionen för mänskliga rättigheter – drar sig inte för att använda sig av en familjs tragedi för politiska syften.

Att det naturligtvis är möjligt att minska invandringen utan att bryta mot Europakonventionen för mänskliga rättigheter – Sveriges grannländer tar ju bara emot ungefär 1/10-del av Sveriges invandringsvolymer utan att bryta mot dessa avtal – kan vi lämna därhän. Kvar i luften hänger påståendet att ”skamlösa” sverigedemokratiska politiker utnyttjar tragedin i Västerås för sina egna politiska och rasistiska syften genom att hetsa sina rashatande sympatisörer på nätet. Men vilka aktiva politiker gör det? Läsaren lämnas i ovisshet, för Lindström hänvisar bara till den sedan många år avgångne Erik Almqvist.

Nej förresten, ytterligare en aktiv sverigedemokrat citeras faktiskt:

Jörgen Fogelklou, ordförande för SD i Göteborg, hånar den stärkta bevakningen [runt gärningsmannens asylboende] med orden: ”Så talande, så tragiskt”.

Fogelklou 1 - Kopia

Även utan kontext måste åtminstone jag verkligen, verkligen anstränga mig hårt för att läsa in något ondsint i denna kommentar. Och läser man även Fogelklous andra uppdateringar framgår det med all tydlighet att han inte hånade eller hetsade. Tvärtom manade Fogelklou privatspanarna på Facebook till återhållsamhet och underströk att polisen måste få göra sitt arbete i fred (observera f.ö. även de två sista raderna – Fogelklou fick rätt).

Fogelklou 2 - Kopia (2)Eftersom Lindström uppenbarligen sökte igenom de sverigedemokratiska politikernas sociala medier på jakt efter rasistiska uttalanden, kan han omöjligen ha undgått att se denna uppdatering. Ändå valde han att publicera insinuationer om att Fogelklou hade onda avsikter. Varför beter sig Lindström på detta oetiska och ohederliga sätt?

Och hur var det med de andra Sverigedemokrater, som enligt Lindström var ”onödiga och meningslösa att citera”, men som ”skamlöst” skulle ha eldat på rasistisk hets på sociala medier i samband med IKEA-morden?

Eftersom Lindström inte belade sina anklagelser, började jag på måfå söka på egen hand. Men det var inte lätt. Min första anhalt var den SD-fientliga bloggen Interasistmen, som förefaller ha som affärsidé att blåsa upp sverigedemokratisk ”hets” till oändliga proportioner. Men den enda sverigedemokrat som citeras där angående IKEA-morden är Björn Söder. Ett besök på Expo’s hemsida gav inte heller några förväntade resultat. Det gjorde mig nyfiken.

Jag gick därför själv igenom vad samtliga 49 sverigedemokratiska riksdagsledamöter gjorde för uttalanden på Facebook och twitter i samband med IKEA-morden. Även här var resultatet synnerligen magert och resultatet blev inte alls det jag, efter att ha läst Lindströms krönika, hade förväntat mig. Den enda ledamoten som Lindström ens teoretiskt skulle kunna ha hängt ut är Fredrik Eriksson, som skrev ett inlägg på Facebook med ungefär samma innehåll som Björn Söders. Därtill undrade Kent Ekeroth ironiskt varför statsminister Stefan Löfven inte fördömde händelsen. I övrigt gick budskapen inte alls i den riktning som Lindström hävdar.

Tvärtom!

Som enda partiledare gjorde sverigedemokraternas Jimmie Åkesson ett uttalande angående dubbelmordet på IKEA i Västerås. I partiorganet SD-kuriren skriver han:

Det som skedde på IKEA i Västerås är en tragedi som kommer att sätta sina spår. Vi behöver tid att sörja och att bearbeta det som skett. Det måste få ta tid. Vi får aldrig vänja oss vid den här sortens fasansfulla dåd. Just nu går mina tankar till den familj som drabbats hårdast av alla. Jag vill inte spekulera kring vad som har hänt utan hoppas att polisen gör allt de kan för att reda ut brottet, och att de som sedan döms får kännbara straff.

Flera ledamöter nöjde sig med att citera dessa ord. Några manade liksom Fogelklou (ovan) dessutom till lugn och avhållsamhet från spekulationer och antaganden i vredesmod. Som t.ex. Paula Bieler på Facebook och twitter den 12 augusti:

Bieler 1 - Kopia - Kopia

Och i en diskussion med en ”privatspanare” påminde hon om möjliga konsekvenser av ryktesspridning.

bieler 2 - Kopia

När jag scannade av olika kommentartrådar såg jag Bieler dyka upp med liknande inlägg på flera ytterligare ställen, alltid med uppmaningar om lugn och omdömesgillhet framför hat och hets. Uppenbarligen engagerade hon sig starkt för att göra just den raka motsatsen till det som Lindström insinuerar.

Även Robert Stenkvist manade till försiktighet:

Stenkvist - KopiaJörgen Fogelklou, som skrev ett långt inlägg där han fördömde illasinnade spekulationer (se ovan), deltog också i vissa diskussioner för att försöka stämma i bäcken:

Fogelklou 3 - Kopia - Kopia

Josef Fransson var inne på samma linje och manade till bättring:

fransson - Kopia - Kopia

Några ledamöter vände sig till offrens anhöriga för att beklaga sorgen:

wigh - Kopiakronlid - Kopia

Vad säger oss detta?

När Lindström hävdar att sverigedemokratiska politiker ägnade sig åt skamlös hets på sociala medier efter IKEA-morden kan det i alla fall inte vara partiets riksdagsledamöter han menar. Allt mer nyfiken fortsatte jag därför att kontrollera vad samtliga (?) 194 lokala sverigedemokratiska distrikt samt intresseorganisationer (t.ex. Sd-kvinnor och Sd-studenter) har gjort för uttalanden på sina facebook-sidor angående IKEA-morden.

Även här var resultatet synnerligen magert. Två distrikt delade vidare Björn Söders status och ett distrikt återgav rykten på Flashback, som felaktigt sade att tre somalier enligt hörsägen var förövarna. Men flera av sidorna citerade istället Åkessons officiella beklagande. Sverigedemokraterna i Västerås sände sina kondoleanser till de anhöriga.

sd västerås - Kopia

Detta är alltså allt.

Det är naturligtvis fullt möjligt att vissa sverigedemokratiska lokalpolitiker kan ha uttryckt sig olämpligt om IKEA-morden på sociala medier. Kanske till och med är det troligt att åtminstone några har gjort det. Men Lindström målar insinuant upp en bild där en våg av rasistiskt näthat generellt underblåstes och manades på av ”skamlösa politiker från Sverigedemokraterna”, som utnyttjade IKEA-tragedin för sina egna rasistiska och propagandistiska syften. Det är dock en bild som helt enkelt inte stämmer med verkligheten. Antingen har Lindström inte kontrollerat om hans anklagelser hade någon reell grund. I så fall har han grundat sin krönika på rena fördomar. Eller så sökte han efter belägg för sitt påstående att skamlösa politiker från Sverigedemokraterna eldar på det rasistiska näthatet utan att hitta fler exempel än de han faktiskt redovisar. I så fall ljuger han medvetet för att smutskasta sverigedemokratiska politiker. I båda fallen har han agerat utan vare sig moral eller yrkesetik.

Det finns även en ironi här. Lindström hävdar att Söder ägnar sig åt kollektiv skuldbeläggning när han insinuerar att brottslighet följer i invandringens spår, fastän bara 5% av invandrarna är dömda för brott. ”Det vet Björn Söder”, understryker Lindström, ”men han vill bara hetsa.” Samtidigt anklagar Lindström alltså kollektivet sverigedemokratiska politiker för att elda på ett rasistisk näthat i anslutning till IKEA-morden, trots att det inte är sant. Man frestas att travestera Lindström själv: Det vet Lars Lindström, men han vill bara hetsa!

Vad är syftet med att utpeka kollektivet sverigedemokratiska politiker på dessa dubiösa grunder? Vad bidrar det till? Troligen ungefär det här:

Att de som redan hyser motvilja mot Sverigedemokraterna kommer att tro på Lindströms varje ord och ogilla partiet ännu mer.

Att de som sympatiserar med Sverigedemokraterna kommer att se igenom hans ogrundade insinuationer och därför hysa ännu starkare misstro till media och politiskt etablissemang.

Att näthatarna från alla sidor kommer att hata varandra ännu mer.

Och någonstans däremellan, i den allt vidare avgrundssprickan mellan dessa grupper, klamrar vi andra oss fast. Vi, som ser det svenska samhällets alla oöverskådliga problem växa dag för dag, alltmedan de som har makten att agera hellre ägnar sig åt ett låtsasspel, där sanning är myt och önsketänkande är sanning. Vi, som försöker respektera olika synsätt och inte vill delta i hatandet. Vi, som är trötta på debattörer som gör allt för att missförstå varandra. Vi, som vet hur rätt Lotta Gröning har, när hon allt mer desperat ropar att det kommer att gå fullständigt åt helvete om vi inte snart börjar prata med varandra!

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s