Något om jämställdhet och normkritik

Det är något konstigt med den svenska debatten om jämställdhet, kvotering och genusnormer.

Ta det här med kvotering av kvinnor i näringslivets bolagsstyrelser. Trots att såväl Allianspartierna som flera representanter för näringslivet är negativa till kvoterade bolagsstyrelser är lagstiftning på väg. Förespråkarna för detta hävdar nämligen inte bara att företag som har många kvinnliga styrelseledamöter är lönsammare än de som har en klar majoritet av män, utan också att underskottet på kvinnor i bolagsstyrelserna beror på diskriminerande normer och strukturer som inte kommer att försvinna av sig själva. Därför har den socialdemokratiskt ledda regeringen efter krav från Vänsterpartiet och Miljöpartiet och med stöd från LO beslutat att lagstifta om kvotering av kvinnor i näringslivets bolagsstyrelser, med ”kännbara” sanktionssystem mot de företag som inte accepterar de nya riktlinjerna.

Jag tror inte på kvotering (jfr här här här här här). Däremot är jag övertygad om att stora delar av ”etablissemangssverige” – alltså långt mycket mer än bara bolagsstyrelser – har stora brister i sina rekryteringsmetoder. Påfallande ofta tycks individuell kompetens och erfarenhet i många fall väga lätt mot gentjänster, nepotism, ärvda strukturer, interna nätverk, normer och maktordningar, gängmentalitet, osv. Här behövs onekligen göras mycket för att kritiskt synliggöra implicita normer och maktordningar.

Men åter till näringslivet. Är kvotering av kvinnor i mansdominerade bolagsstyrelser en bra lösning ? Ja, men paradoxalt nog bara om kvinnor i egenskap av att vara just kvinnor besitter särskilda ”kvinnliga” egenskaper, som kan motverka förment ”manliga” maktordningar, vilket emellertid förutsätter en särartsfeministisk uppfattning som genusvänstern sedan ett par decennier kraftigt har bekämpat. Varför vänsterns lösning i just detta fall heter könskvotering är därför något märkligt.

Och än konstigare blir det när politiker och debattörer gärna pådyvlar andra vissa principer som de sedan inte vill leva upp till själva. Inför sin partikongress 2015 fastslog t.ex. Socialdemokraternas partistyrelse att det ”vore olyckligt” att skriva in jämn könsrepresentation i stadgarna. Inte heller LO, som stöder en kvoteringslag för näringslivet, har själv rest sådana internt krav, trots att bara 22% av organisationens styrelse är kvinnor, vilket är sämre än genomsnittet för börsbolagen (även om det förvisso har blivit bättre sedan 2012 då andelen kvinnor bara var 16%). Varför skulle könskvotering alltså bara vara bra för bolagsstyrelser, men inte för fack- och partistyrelser?

En stark invändning mot kvotering, som har framhållits av flera liberala opinionsbildare, är att metoden inte leder till riktig jämställdhet, eftersom den förutsätter att människor kan bedömas efter grupptillhörighet (t.ex. kön och etnicitet), snarare än efter individuell kompetens. Kvoteringsivrarna menar dock att just en sådan form av kvotering, om än bara informellt, redan existerar. För näringslivets bolagsstyrelser skulle i själva verket befolkas av ”vita män” som kvoterar in andra män, trots deras bristande individuella erfarenheter och kompetenser. Den låga andelen kvinnor i bolagsstyrelserna beror däremot inte på bristande individuella erfarenheter och kompetenser. I själva verket är blotta påståendet att det i dagsläget finns fler män än kvinnor med erforderlig kompetens och erfarenhet av högre styrelseuppdrag förkastlig och förstockad (jfr här här här här här här).

Det är däremot inte förkastligt att hävda att lägre kompetenser bland manliga aspiranter är orsak till att kvinnodominerade styrelser och organisationer främst tillsätter andra kvinnor. Stockholm stad styrs av en majoritet bestående av Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ – fyra partier med uttalad jämställdhetsprofil. När Stockholm stadsledning sjösatte det nya ”Kansliet för mänskliga rättigheter och demokratiutveckling”, som framför allt ska arbeta med jämställdhets-frågor, tillsattes samtliga nio ordförande- och ledamotsposter av kvinnor. Kansliet ska ledas av den miljöpartistiska ledamoten i kommunstyrelsen Annika Hjelm, som f.ö. enligt Stadsdirektören Lars Rådh (S) naturligtvis inte har fått ordförandeskapet genom en politisk tillsättning utan bara genom vanlig rekrytering baserad på kompetens. Enligt Hjelm utgör den totala kvinnodominansen inget problem. När hon rekryterade 100% kvinnor följde hon nämligen stadens modell för kompetensbaserad rekrytering och satte följaktligen kompetens före kön.

– Det är klart att det hade varit bra om det fanns män i gruppen. I alla grupper är det bra med könsblandning, men jag är övertygad om att jag har anställt de personer som kommer att vara bäst för det jobb vi ska göra.

En naturlig följdfråga vore naturligtvis här vilka kompetenser som värderas högst och hur dessa mäts. I utlysningen av aktuella tjänster listas flera kvalifikationer, men det är framför allt två som särskiljer denna utlysning från andra akademiska eller administrativa arbeten:

Du ska:
• ha relevant akademisk examen, gärna med fokus på genus och jämställdhet.
• ha minst tre års erfarenhet av arbete med genus, intersektionalitet, normkritik och jämställdhetsarbete genom förvärvsarbete, studier, eller omfattande förenings-engagemang.

Den sökande som har en akademisk examen i genusstudier har alltså en ofantlig fördel här framför den som har en annan hypotetiskt lika relevant utbildning. Genusstudier är en ytterst kvinnodominerad disciplin på universitet och högskolor. På t.ex. den genusvetenskapliga avdelningen vid Stockholmns universitet är 19 av 20 anställda kvinnor. På centrum för genusstudier vid Umeå universitet är samtliga 25 anställda kvinnor. I Uppsala universitet är 42 av 47 anställda och övriga verksamma kvinnor. På Genusvetenskapliga institutionen vid Lunds universitet är 17 av 18 anställda kvinnor. Studentunderlagen ser ungefär likadana ut. Indirekt avgränsas alltså gruppen med ”relevant” utbildning för dessa tjänster redan från början till nästan bara kvinnor. Men dessutom krävs minst tre års erfarenhet av arbete med genusfrågor. Hur många av den lilla gruppen manliga genusvetare blir kvar i urvalet då?

Vad är det som säger att inte människor utanför genusfältet också har var värdefulla erfarenheter och kompetenser för arbete med jämställdhetsfrågor? Har vi inte en strukturell och normerande maktordning här? Toppen av det svenska näringslivet är mansdominerad. Ingen torde idag ifrågasätta att det finns interna nätverk, strukturella normer och maktordningar som leder till att mansdominerade bolagsstyrelser fortsätter att huvudsakligen välja män till ledamöter. Det är bland annat just denna typ av frågor som ”Kansliet för mänskliga rättigheter” ska arbeta med att synliggöra och motverka. I arbetsbeskrivningen står t.ex. att kansliet ska ”utveckla ett jämställt, normkritiskt, antirasistiskt, icke-diskriminerande och tillgängligt arbetssätt.” Det borde onekligen ligga i kansliets uppdrag att reflektera normkritiskt även över sina egna nätverk och osynliga strukturer, värderingar och maktordningar. Men istället hänvisas till de manliga kandidaternas individuellt lägre kompetenser, som om dessa inte alls värderades med utgångspunkt i de normer som har växt fram internt inom det av kvinnor så fundamentalt dominerande genusområdet.

Varför bedöms den mansdominerade näringslivstoppen och den kvinnodominerade genusbranschen så fundamentalt olika? Hade förhållandet varit det omvända hade kanske kritiker kunnat vända sig till Rättviseförmedlingen. Detta är en privat organisation som idag samarbetar med flera myndigheter, politiska partier och andra institutioner för att ”konstruktivt korrigera skevheter i samhället” när det gäller etnisk, och könsmässig representation. Sina egna skevheter verkar Rättviseförmedlingen dock inte uppfatta som problematiska. När organisationen introducerade sig i offentligheten bestod deras ”Kontor och styrelse” av 2 män och 11 kvinnor. Idag uppger de att medarbetarna består av 18 kvinnor och 6 män, vilket förvisso är en liten förbättring.

Skolvärlden är en annan kraftigt kvinnodominerad bransch där den sneda könsfördelningen verkar anses ha en liten betydelse. Det faktum att flickor lyckas bättre i den svenska skolan än pojkar sägs bero på att pojkarna har en sämre studiekultur än flickorna. Och det är nog sant. Men varför är det i så fall så? Och är det bara därför? Går det att utesluta att pojkar missgynnas av vissa strukturella normsystem och maktordningar som har uppstått inom en kraftigt kvinnodominerad lärarkår? Nja, sådana frågor kan man ställa när det gäller manligt dominerade bolagsstyrelser. Men nästan aldrig när det gäller kvinnligt dominerade lärarkårer. Skolan ska nämligen vara normkritisk, men tydligen inte på det sättet.

I oktober 2014 invigdes t.ex. Umeås första genusförskola. Där ska ”genustänk” och ”medvetenhet” genomsyra allt i verksamheten. Anna Olausson, som är förskolans verksamhetsutvecklare och forskarstöd i genusfrågor, förklarar:

– För någon vecka sen berättade en pedagog att de sjöng ”han” hela tiden. Det handlar inte om att ändra texten utan att vara medveten, reagera och problematisera varför det ser det ut som det gör. Normer kring genus bestämmer så mycket om vad som upplevs som normalt för killar och tjejer och riskerar att begränsa.

Förskolevärlden är kraftigt kvinnodominerad. På den nystartade genusförskolan är bara två pedagoger av 14 män. Men det ser man inte som något problem. Olausson igen:

– Vi har sett till kompetensen i första hand. Vi tycker det är värdefullt att det också finns män här, men det är inte det som i första hand ger en jämställd förskola.

Olausson får också stöd av förskolläraren Karla Larsson:

Tänker du att det ska vara 50-50 så gör du en skillnad på vad män och kvinnor har att erbjuda. Vi ska inte göra den skillnaden.

Men nog behövs det väl även manliga förebilder i förskolan, kan man undra. Larsson igen:

Det innebär att du gör skillnad på män och kvinnor, så nej, det tycker jag inte.

Det är onekligen svårt att tänka sig att en manlig näringslivstopp, som påstod att det inte spelar någon roll att kvinnor är underrepresenterade i bolagsstyrelserna, skulle komma undan med förklaringen att motsatsen ju skulle innebära att man gör skillnad på kvinnor och män. Inte heller är det troligt att en näringslivstopp skulle komma undan med förklaringen att kvinnors underrepresentation i bolagsstyrelserna beror på att man konsekvent har rekryterat de med högst kompetens.

Det senare visar inte minst Jens Spendrups groda. Efter hans påstående att ”anledningen till att det ser ut som det gör idag [i bolagsstyrelserna] är att det inte finns fler kompetenta kvinnor ” följde ett ramaskri. ”Bristande kompetens bland kvinnor är en myt som många trodde var begraven”, hävdade t.ex. Emmylou Tuvhag. ”Ditt praktfiasko”, utbrast Lina Thomsgård, som grundade den ovan nämnda Rättviseförmedlingen. Feministen Marcus Stenberg kallade Spendrup för ”dumhuvud”. Anna Ryot ansåg att Spendrups syn ”på kvinnlig kompetens är förlegad och gammeldags”. Sven Hagströmer ansåg att uttalandet var ”upprörande” och uttryck för ”förlegade värderingar”. Enligt Douglas Roos var Spendrups syn ”beklämmande”. ”Jens Spendrup fattar noll om feminism”, hävdade Jonas Sjöstedt.

Onekligen ligger det en hel del i kritiken av Jens Spendrup. Men varför reagerar så få när företrädare inom kvinnodominerade sfärer med sina speciella strukturer, normsystem och maktordningar säger sig inte kunna finna kompetenta män? Det är ju faktiskt precis samma sak! Här behövs också normkritik.

Om företrädarna för de normkritiska genusperspektiven vill pådyvla andra sådant som de inte vill utsätta sig själva för, kommer de att förlora folklig legitimitet. I George Orwell’s Djurfarmen förklarar företrädaren för gårdens grisar att ”alla djur är jämlika, men vissa djur är jämlikare än andra”. Det är inte en god förebild för den som gör anspråk på att verka för allas bästa.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s