Musikpolisen patrullerar vidare (ett litet tillägg)

För några dagar sedan skrev jag om en märklig diskussion mellan journalisterna Ivar Arpi och Jonna Sima. Arpi twittrade att han längtade efter att lyssna på Amon Amarth och Sima tog det som en bekräftelse på att Arpi är en krypto-extremhöger-fascist-nationalist-rasist. Idag tar Sima ett steg till och flyttar in angreppen i vänstertidningen Arbetet. Låt oss följa utvecklingen i ”debatten”. Sima skriver:

Det pågår en diskussion om att det skett en förskjutning i debattklimatet där liberala ledarsidor har vandrat högerut. Svenska Dagbladets Ivar Arpi är en av extremhögerns favoritskribenter. Nyligen twittrade han att han ville se en konsert med metalbandet Amon Amarth, som sjunger om vikingar och asatro.

Det hade kunnat passera om vem som helst skrivit så, men när någon som regelbundet framför invandringskritiska åsikter som gillas av rasister hyllar ett vikingarockband är det inte helt oproblematiskt. Det handlar om vem som säger vad och var hen säger det.

Detta påpekade jag på Twitter – och fick den politiska högern och anonyma nättroll på mig. I bakvattnet av den normaliserade extremhögern och nationalismen flyter också den hårdföra antiintellektualismen med, som DN Kulturs Malin Ullgren så klokt påpekade i veckan.

Att Sima tycks hysa ett rent personligt agg till Arpi är uppenbart. Men även vid sidan av det beter sig Sima synnerligen omoget, oförskämt och, skulle jag säga, illvilligt.

För det första: Den mycket generaliserande kopplingen mellan högerextremistisk rasism och intresse för vikingatidens kultur är bisarr.

För det andra: Jag har läst hela debatten på twitter, så som den fortskred under de första dagarna. Åtminstone under den perioden fördes debatten med vissa undantag i ifrågasättande men någorlunda saklig ton av icke anonyma twittrare. Simas påstående att hon fick ”anonyma nättroll” på sig är därför alltför generaliserande för på ett rättvist sätt spegla sanningen.

För det tredje: Vad Jonna Sima än må tycka spelar Amon Amarth inte vikingarock och har ingenting med 1990-talets nationalistiska och främlingsfientliga vikingaband att göra.

För det fjärde: Sima har med all säkerhet aldrig träffat bandmedlemmarna i Amon Amarth. Förmodligen vet hon inte ens vad de heter. Så vilken rätt har hon att insinuant koppla samman dem med högerextremism och rasism? Beteendet är osmakligt, eftersom påståendet är grundlöst. Amon Amarth har offentligt tagit ställning mot rasism, både i intervjuer och genom Metalheads Against Racism.

För det femte: Börjar och slutar åsiktskorridoren med Sima själv? Med vilken rätt klistrar Sima pejorativa epitet på andra människor, bara för att de inte delar hennes musiksmak, intressen och politiska åsikter? Om det är förenligt hennes egen värdegrund, då finns det goda skäl att fundera på vilken värdegrund hon egentligen lever efter.

Grunden för Simas påhopp förefaller vara den ohederliga identifikationen mellan högerextremism, nationalism och intresse för vikingatidens kultur och människor, vilket för henne till slutsatsen att Amon Amarth på något sätt skulle vara ett soundtrack för en nationalistisk och rasistisk tid, och att AA-fanet Ivar Arpi skulle vara dess främsta skribent.

Detta är naturligtvis ett guilt-by-association-argument av allra lägsta slag. Men för all del. Vad skulle resultatet bli om man analyserade Sima själv på samma sätt? Låt oss utföra ett experiment. Vi kan kalla det ”Simas soundtracks”.

Låt mig först påminna om Simas förklaring till varför hon anser sig kunna dra slutsatsen att Arpi flörtar med högerextremismen: ”Det hade kunnat passera om vem som helst skrivit så, men när någon som regelbundet framför invandringskritiska åsikter som gillas av rasister hyllar ett vikingarockband är det inte helt oproblematiskt. Det handlar om vem som säger vad och var hen säger det.

Sima själv skriver i tidningar som i flera fall ligger tydligt till vänster om Aftonbladet. På Facebook gillar hon nätverket Linje17, som har sagts ha oklara band till till AFA och Revolutionära Fronten. Nätverket har bl.a. använt AFA:s websajt för nyhetsuppdateringar. Hon gillar också Megafonen, som uppges ha nära kopplingar till revolutionära vänsterextrema organisationer och som enligt t.ex. Uppdrag granskning låg bakom kravallerna i Husby 2013 (se även här). Och så soundtracken. Sima har offentligen försvarat rapparna Sebbe Staxx’s och Timbuktu’s text om att slå sverigedemokrater i koma med järnrör och om att ”dunka Jimmie gul och blå” som ett viktigt vänsterpolitiskt statement inför valrörelsen 2014. Hon har också a lyft fram rapparen Silvana Imam som en demokratikämpe. Silvana Imam rappade om att fånga Jimmie Åkesson och ”slipa kniven och skicka grisen till slakten” i samband med en demonstration i Kärrtorp 2013. En autonom våldsvänster som omfamnas av ett medialt vänsteretablissemang. Vänsterrappare som romantiserar våld mot politiska motståndare. Det får man väl säga är talande soundtracks för vår egen polariserade och hatiska tid. Flörtar Sima med den autonoma våldsvänstern?

Se där! Det gick ju nästan för enkelt att använda Simas insinuanta debatteknik mot henne själv. Men – och läs noga nu – det var bara ett experiment! Avsikten med de illasinnade insinuationerna om Sima var att visa hur lätt det är att kleta extremism-kort på sina åsiktsmotståndare. I verkligheten vet jag inte hur Sima ställer sig till den autonoma våldsvänstern och politiskt våld i allmänhet och jag påstår därför inte att Sima stödjer vänsterextremism och vänsterpolitiskt våld.

Men Sima, å sin sida, borde heller inte komma med liknande insinuationer om Amon Amarth och Ivar Arpi.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s