S och nyfascismen

Hur Stefan Löfven tänker är inte alltid så lätt att förstå. Ja, egentligen är det faktiskt oftast väldigt svårt. Som det där att han envist fortsätter att kalla Sd för fascister, eftersom den märklige figuren Henrik Arnstad har sagt att de är det. Att en lång rad historiker och statsvetare snart oräknerliga gånger har framhållit offentligt att Henrik Arnstad har helt fel, och att fler än en handfull debattörer dessutom har avslöjat honom som en uppenbart mytoman forskare-wannabe, verkar varken bekymra Löfven eller hans stab. Varför lyssna på en samlad akademikerkår som säger något man inte vill höra, när det finns en pseudoforskare på yttersta vänsterkanten som säger just det man vill höra? Well, från de politiker som framhåller en charlatan som en stor auktoritet, kan man nog mest förvänta sig en lika charlatansk politik. Om det däremot visar på statsmannaskap? Ähumpf…

Om världen hade varit god och Sverige varit det självklaras land, hade denna text kunnat sluta där. Som en ironisk reflexion. Jag kommer ju ändå ur den ironiska generationen. Men sorgligt nog är läget mycket allvarligare än så. Ta det här med Löfven och fascismen. Samtidigt som han med en papegojas envishet kallar Sd för ett fascistiskt och rasistiskt parti, leder han själv ett parti som har uppenbart svårt att välja sina vänner på rätt sida av dessa gränser. Inom S tycks t.ex. antisemitismen inte vara ett stort problem. Ja alltså, inte i den meningen att antisemitismen inte finns inom S, utan att den inte ses som särskilt allvarlig. De S-politiker som har uttryckt antisemitiska ställningstaganden de senare åren är snart oräkneliga. Men oftast är konsekvenserna obefintliga. Möjligen en reprimand och en ursäkt. Sen vidare. Vatten under bron. Inget att hänga upp sig på.

Någon som någonsin hört en folkpartist fälla en antisemitisk kommentar? Nej, jag tänkte väl inte det. För Fp är Sveriges kanske mest Israelvänliga parti. Dit söker sig inga antisemiter. Till S söker sig många. Det faktum att partiets ledning inte problematiserar och korrigerar detta säger något väsentligt. Någon som har hört Stefan Löfven problematisera de antisemitiska tendenserna inom hans eget parti? Nej, jag tänkte väl inte det heller. S offentliga hållning är att varje fall av antisemitism inom S ska betraktas som enskilda exempel. Hur många enskilda exempel krävs det för att bilda ett mönster? Jag vet inte. Men när det gäller antisemitismen inom S har den gränsen tveklöst passerats för länge sedan.

Stefan Löfven tar varje chans att kalla Sd fascister. Samtidigt lierar sig hans parti med flera av tredje världens mest fascistiska organisationer. S uppmanar officiellt till samarbete med Hamas, som i sina stadgar har som inskrivna mål att förinta Israel, utrota varje jude från jordens yta och upprätthålla en strikt apartheid mellan muslimer och ”kufr”. S ställer sig också på Polisarios sida i deras konflikt med Marocko, som är den snart när enda fungerande muslimska staten i MENA. Polisario är numera nära lierat med Al-Quida och finansierar sin verksamhet genom bl.a. slavhandel och narkotikasmuggling till Europa. På hemmaplan har S lierat sig med organisationer som står Hamas vänner Muslimska brödraskapet nära (se t.ex. här, här, här och här).

Med denna bakgrund kanske man inte borde blir förvånad när ledande S-politiker deltog i demonstrationer mot Israel under Hamas och Hizbollahs fanor, där det också förekom hakkors-symboler, hyllnings-porträtt av palestinska terrorledare och eldande av Israels flagga. I dessa demonstrationer gick bland andra Mona Sahlin. Onekligen ett märkligt ställe att vara på för någon som sedan skulle utses till att leda svenska myndigheters arbete mot politisk extremism.

Och så nu det senaste. Den S-ledda koalitionen som styr Stockholm Stad avser att ge hemvändande IS-terrorister förtur till lägenheter, arbete, socialtjänst och terapeuter. Inte heller detta bör väl längre förvåna. Ah men vad då då? Klart de måste ha någonstans att vila ut. Det kan ju vara ansträngande för både kropp och själ, det där med folkmord och etnisk rensning. Ja, och så alla terrordåd i Europa dessutom. Vi har känslor. Vi förstår. Stockholm är inte vilken liten S-kommun som helst. Det är en plantskola för sosse-Riks. Därifrån kommer många S-politiker som gör anspråk på att få leda hela landet.

Stefan Löfven kallar Sd fascister. Själv räcker han ut handen till några av de allra värsta fascistiska organisationerna av idag. Hade jag varit sju år, och det här hade rört ett bråk i min gamla sandlåda, hade jag nog sagt ”den som sa’t, han va’t!”. Men nu är läget så oändligt mycket allvarligare än så.

Den svenska vänsterns kontakter med fascistoida antisemiter och revolutionära våldsromantiker i Mellersta Östern och Nordafrika är en skam för vårt land. Banden till dessa organisationer har mycket svagt stöd i väljaropinionen.  De har etablerats av en grupp heltidspolitiker utan markkontakt som verkar ha glömt bort vilka deras egentliga uppdragsgivare är – vanligt folk, som allt oftare tycks vara bättre på att skilja mellan rätt och fel, mellan ont och gott, mellan mitt och ditt, och mellan ordning  och kaos, än de heltidstyckare som de har tvingats välja mellan att leda detta land.

 

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s