Från etablissemangskritik till invandrarhat till folktribunaler – en oväntad utvecklingskedja av ett Fb-inlägg

Det är i tider av stress och svåra beslut som människans karaktär prövas. Enfaldiga människor kommer alltid att vara enfaldiga. Intelligenta människor kommer alltid att vara intelligenta. Men det är prövningarnas tider som visar om de intelligenta också besitter integritet och mod. Påfallande ofta saknar den publika intelligentian dessa karaktärsdrag. I det längsta undviker de att ta de svåra, men rätta besluten i för stunden minerade frågor. Istället utkämpar de skenstrider som ska visa deras egen godhet, men som samtidigt drar bort fokus från de områden där framtidens ödesfrågor avgörs.

I Sverige har migrationen varit en sådan fråga. Under det senaste decenniet har politiker, journalister och innehavare av officiella ämbeten saknat det mod och den integritet som deras positioner i verkligheten kräver. Dessa människor är satta att förvalta samhällets institutioner. Men istället för att se till landets och folkets bästa, har de ägnat kraft åt att förneka de negativa konsekvenserna av egna beslut och att förljuga dem som inte vill vara med att leka. På detta sätt har just det svenska etablissemanget, de som mest av alla själva saknar integritet i nutidens prövostunder och som kompenserar detta med falsk självbekräftelse och moraliserande högfärd, skapat en avgrundsdjup ravin mellan sig själva och de folk de är satta att leda.

Människor som saknar integritet och mod försvarar i regel inte för sina gamla åsikter, när opinionens vindar vänder. Dessa människor är vindflöjlar som alltid vill peka i vindens riktning. Nya tider ger nya vindriktningar som ger nya åsikter. Det gamla betyder intet. Därför står etablissemangets syltryggar heller inte för de negativa konsekvenserna av sina egna beslut. Så kan t.ex. samma svenska publika intelligentia, som för bara något år sedan hävdade att varje motstånd mot en fri invandring var uttryck för rasism, nu svära sig fria från ansvar och utan skam hävda att ingen kunde förutse vad den fria invandringens politik skulle få för samhällskonsekvenser.

Det var med, låt mig kalla det, viss irritation över dessa sakers tillstånd som jag för några dagar sedan skrev en indignerad och något upprörd inlägg på den Facebook-sida, som är knuten till denna blogg. Inlägget föranleddes av en text som en känd advokat och samhällsdebattör – vem kan i sammanhanget vara osagt – tidigare i år hade lagt ut på twitter. Textremsan, som kommenterade den nära förestående systemkollapsen som i vintras såg ut att följa på den de senare årens oreglerade invandring, löd som följer:

Problemets omfattning kunde inte förutses av @Migrationsverk lika lite som av någon annan. Nu är inte tiden att söka syndabockar.

Till saken hör att personen ifråga tidigare har uttalat sig mycket arrogant och nedlåtande mot människor som har motsatt sig dagens invandringspolitik. I min kommentar till ovannämnda twitter-inlägg skrev jag därför:

Det finns en grupp människor idag i vårt land, som sannolikt kommer att ägna resten av sina liv åt att förneka sin skuld till det som nu håller på att ske: radikalisering och kvinnoförtryck i invandrarområden, förlorat statligt våldsmonopol, havererad skola, sjukvård och tandvård, katastrofal bostadssituation, osynliggjorda fattigpensionärer, skenande ökning av sexövergrepp, droghandel, vapenhandel, begynnande krisläge i stats- och kommunalfinanser, och Gud vet allt annat som jag inte ens orkar tänka på.

Och till dig XXX, vill jag säga detta: en syndabock är en oskyldig varelse som ofrivilligt tvingas bära andras skuld. Du och dina gelikar är inga syndabockar, ni är fullt ut skyldiga. Ni visste vad ni gjorde. Ni vägrade lyssna när varningsklockorna dånade över era huvuden. Ni smutskastade alla som sade att ni hade fel. Det är NI som är skyldiga till det som sker nu och tro mig, vi behöver inte söka efter syndabockar, ty vi vet redan vilka ni är och vilka historiska eftermälen ni kommer att få.

Mitt eget syfte med denna text var, om jag nu ens hade något syfte, egentligen bara att säga att vare sig internet eller de svenska arkiven glömmer. När historien skrivs om nutidens samhällsutveckling kommer många i dagens ryggradslösa etablissemang därför inte att komma undan den kritik som de så väl förtjänar.

Tre separata skeenden gjorde dock att min text istället fick en helt oväntad anekdotisk sensmoral, som åtminstone för min egen del kan vara värd en reflexion.

Betydelsen av ett namn

Under de två dagar som detta inlägg låg ute offentligt, renderade det på mitt eget Facebook-konto totalt fem (5) ”gilla”. Denna lilla anekdotiska historia hade därför kunnat sluta där. Men så hände något. En vän till mig som bär ett utländskt namn (men som i själv och hjärta är mer traditionellt svensk än de flesta andra jag känner) delade min text som ett citat i en egen status. Och då hände saker. Medan jag själv stod kvar på mina fem ”gilla”, delades min ”invandrar”-väns citat av texten över 400 gånger under en och samma kväll! Bland dessa delare fanns dessutom även en annan svensk med invandrarnamn (som jag inte känner) och även hans status – med min text och med länk till mig – delades flera hundra gånger på bara några timmar.

Sammanlagt delades min text mer är 1000 gånger från andras konton under de timmar som jag häpen betraktade utvecklingen. I alla delningar fanns hänvisning och länk till min sida, där jag först hade skrivit texten. Men uppenbarligen var just detta inte det viktigaste här. Det viktigaste tycks istället ha varit att texten delades av personer med invandrarnamn – av  ”invandrare” som framträder som kritiska sanningssägare om den orimliga svenska invandringspolitiken.

Jag tror att det säger mycket om dagens Sverige och det samtalsklimat som råder i landet.  Jag tror det säger något om det som så många känner och tänker, men som få vågar säga om de inte kan ”skyddas” bakom sina utländskt klingande namn.

Rasism?

Med närmare 1000 delningar följer många 1000 kommentarer. Jag läste naturligtvis bara en bråkdel. Dessa var nästan genomgående positiva. Inte sällan uttrycktes tacksamhet över att dessa ”invandrare” förmedlade det som inte etniska svenskar får säga. Att dessa ”invandrare” inte hade skrivit texten verkade antingen undgå folk eller inte spela någon roll.

Men bland alla dessa positiva kommentarer fann jag också två som var kritiska. Båda var skrivna av personer med invandrarnamn. En av dem träffade mig på ett sätt som jag inte var beredd på. Jag minns inte orden exakt, men i sak skrev personen ungefär så här: ”Ja vi invandrare bär skulden till allt som är fel. Men nu har ni svenskar tagit hit så många av oss att vi snart kan ta över landet och då kommer vi att leta upp och göra slut på alla er som har kommenterat gillande här”.

Kommentaren förmedlade naturligtvis inget verkligen hot, utan var bittert cynisk och ironisk. Men ändå träffade den mig hårt. Hur kunde någon tycka att min text – min text! – lade skuld på invandrare? Jag har ju inget emot invandrare. Och jag skrev ju inte om medborgare med invandrarbakgrund. Jag skrev ju om det ryggradslösa svenska etablissemanget. För visst gjorde jag det?

Jag läste om min egen text och började fundera. Hur skulle någon som – rätt eller fel –upplever sig tillhöra ett ihopbuntat kollektiv som – rätt eller fel – utpekas som orsaken till landets förfall, läsa min text? Hur skulle denna någon, som har helt andra livserfarenheter och referensramar än jag själv, kunna uppfatta innehållet i textens första stycke? Kan det uteslutas att denne någon skulle uppfatta texten som ett påstående att blotta närvaron av människor med invandrarbakgrund har bidragit till att förstöra Sverige? De etniska svenskarnas Sverige?

Jag själv kunde i alla fall inte utesluta det, trots att det verkligen inte är ett budskap som jag skulle vilja sprida. Så jag beslutade mig samma kväll för att ta bort texten från nätet. Jag raderade min egen status och såg till att min vän gjorde detsamma med sin. Därigenom försvann den också från alla delningar. Texten var borta från Facebook och därmed var historien slut. Trodde jag.

Folktribunaler?

Ingenting som jag har skrivit på Facebook har tidigare renderat något ens i närheten av 1000 delningar. Och nu var alltså den text som gjorde det borta. Trodde jag. Men när jag slentrianmässigt ögnade igenom Facebook-flödet dagen därpå, såg jag till min förvåning att min text var där igen, men denna gång i form av en skärmdump (av min väns status) på en för mig tidigare helt okänd blogg. Med utgångspunkt i skärmdumpen listade bloggaren en lång rad personer ur den svenska offentligheten som enligt honom i en nära framtid skulle spåras upp, fängslas och dömas för landsförräderi i en kommande folktribunal.

Hur kunde det vara möjligt att texten – min text – kunde ligga till grund för något sådant?

Jag läste om den igen. Särskilt det andra stycket. Hur skulle någon som såg invandringen som ett folkutbyte tolka den delen? Med vilka referensramar skulle en sådan person läsa fraser som ”ni är skyldiga”och ”vi vet vilka ni är”? Min egen avsikt med texten var ju bara att säga att morgondagens historiker nog kommer att värdera dagens etablissemang på ett annat sätt än de själva hoppas. Och jag tror faktiskt att den för mig okände bloggaren också uppfattade min text just så. Men att den förståelsen av min text ändå kunde följas av associationer till sådant som jag absolut inte kan ställa mig bakom − till arresteringar, tribunaler och domar för folkförräderi − det manar sannerligen till eftertanke. Åtminstone för mig.

*

Jag vet, det här blev en lång text om nästan ingenting. Men jag tycker ändå det finns ett litet mått av sensmoral och livslärdom i denna lilla oväntade händelsekedja. För det första, att en strypt debatt förr eller senare får sin motreaktion. För det andra, att man ska tänka efter före och väga orden på guldvåg om man avser skriva dem på nätet.

 

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s