NATO-frågan kan göra SD inkonsekventa i kravet på mer direktdemokrati

Nyligen röstade Riksdagen för det s.k. värdlandsavtalet, som enligt många bedömare kan uppfattas som ett gradvis närmade till Nato. Sverigedemokraterna, som i partiprogram och stämmobeslut är mot ett svenskt medlemskap i Nato, röstade motvilligt också ja. Detta beslut tillsammans med partiets otydliga agerande i samband med omröstningen, ledde till en intern debatt inom SD om huruvida partitoppen försöker kringgå partistämmans beslut att Sverige fortsatt ska stå utanför Nato. Det är med denna bakgrund som man måste se den debattartikel Vår säkerhetspolitiska linje ligger fast, som Björn Söder tillsammans med Mikael Jansson, Roger Richtoff och Jeff Ahl idag publicerar i Kristianstadsbladet. Sverigedemokraterna säger fortsatt nej till ett Nato-medlemskap och andra närmanden till Nato. Istället förespråkar partiet en försvarsunion med Finland.

Själv är jag inte medlem i SD och har därför ingen anledning att engagera mig i partiets interna debatter om försvarspolitiken. Istället skulle jag vilja lyfta fram en hittills obeaktad sida av SD:s agerande i Nato-frågan. Nämligen den om partiets syn på folkomröstningar och direktdemokrati.

I sitt partiprogram förespråkar SD mer direktdemokrati med såväl lokala och regionala som nationella folkomröstningar. SD vill ha en ny folkomröstning om EU-medlemskapet. Man vill ha en folkomröstning om migrationspolitiken. Man vill, om jag minns rätt, ha en ny folkomröstning om kärnkraften. Detta är stora och avgörande frågor, väl i dignitet med försvarspolitiken.

Så varför är man emot en framtida folkomröstning om Nato-medlemskapet?

SD skulle utan förlorad heder av principiella skäl kunna acceptera en folkomröstning i Nato-frågan samtidigt som partiet kraftfullt verkade emot en Nato-anslutning. Det skulle också vara en bra utgångspunkt i hypotetiska framtida förhandlingar med, får man anta, fr.a. Alliansen om andra folkomröstningar i de stora frågor som ligger SD varmast om hjärtat.

Och om man vänder på frågan. Hur övertygande framstår ett parti som kräver folkomröstningar i frågor där de själva vill se förändringar, men är emot desamma i frågor där de vill bevara rådande läge? Det är inte trovärdigt. Däremot inkonsekvent.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s