Den allt obehagligare ohyra-diskursen

I det akademiska samtalet talar man ofta om diskurser. På fikonspråk kan en diskurs definieras som:

”summan av de enheter, den struktur, som skapar, upprätthåller och utgör begreppsbildning och förståelse, och därför är den avgörande instansen för mänsklig samvaro, där diskursen är begreppsvärlden i dess specifika uttryck”. 

En diskurs är alltså de språkval som både formar och formas av vårt sätt att tänka. En av de mer obehagliga diskurserna som har växt fram under senare år är den, där meningsmotståndare avhumaniseras och görs till ohyra.

cs8vj3swiaaqvv

Ovan: Rasism. En dansk antisemitisk bild från krigsåren, som uppmanar till utrotning av ”juderåttor”.

Förvisso är påståendet att den har växt fram under senare år en sanning med modifikation, för den har en mycket lång och mörk historia, som tog sitt fasansfulla crescendo i förintelsen av judar och andra utpekade ”undermänniskor” under 1940-talet. Begreppet Untermensch förekom faktiskt i tysk litteratur redan under 1800-talet, då det avsåg ”vilda” och ”primitiva” människor i mänsklighetens barndom. Dessa ”undermänniskor” likställdes inte sällan med apor och andra djur, som saknade ett mänskligt värde och sålunda inte omfattades av humanismens ideal och därför kunde behandlas på omänskliga sätt. I 1930- och 1940-talets Nazityskland var det oftast judar, romer, homosexuella och ibland slaver som uppfattades som undermänniskor, som råttor och annan ohyra.

Som t.ex. Henrik Bachner på Forum för levande historia uttrycker det:

”De tyska nazisterna, till exempel, framställde judarna som smutsiga, lata, utsugande, kriminella och jämförde dem (i avhumaniserande syfte) med råttor, ohyra, virus och bakterier”.

Judar, romer och andra ”undermänniskor” hade inget människovärde  i den nazistiska tidens Tyskland. Gäller principen om alla människors lika värde i Sverige idag? Med tanke på att 1930-talets avhumaniserande retorik förefaller återkomma igen i vår tid, kan man undra. Men nu är det inte judar som och romer som kännetecknas som ohyra, utan en annan grupp människor: framför allt SD-politiker och andra kritiker av den i Sverige förda migrationspolitiken.

Jag vet ärligt talet inte när detta började, men jag minns att det var Länstidningen i Östersund som först gjorde mig uppmärksammad på saken. Året var 2012, och tidningen porträtterade Jimmie Åkesson och indirekt andra SD-aktiva som kackerlackor, som bäst borde gasas ihjäl.

sdkackerlacka

Ovan: ”Antirasism”. Länstidningen i Östersund bildsätter sin kritik mot SD med en avbildning av Jimmie Åkesson som en kackerlacka, som bekämpas med giftgas.

Annars är det väl det nazi-inspirerade ”brunråttor” som är ohyra-diskursens stora ord. Men hänsyftning till SD-sympatisörer och moderata kritiker av migrationspolitiken avfärdade t.ex. Advokatsamfundets alltid lika hatiska aktivist Anne Ramberg den 21 september i år moderaten Hanif Balis inlägg i den migrationspolitiska debatten med orden ”Bruna råttor tittar alltför ofta upp ur sina hålor”. Samma månad frågade sig Expressens krönikör Celilia Hagen ”hur man ska bli kvitt de mänskliga brunråttorna? Med gift?” Och idag kommenterar alltså krögaren Daniel Crespi uppgiften att några SD-politiker brukar besöka hans krog, med orden: ”Enligt Dagens nyheter så har vi ohyra i kvarteret. Med andra ord är det dags att lägga ut råttgift. Jävligt mycket råttgift.”

En diskurs är ett språkligt uttryck för sättet att tänka och forma sin världsbild. Någon mer än jag som börjar tycka att ohyra-diskursen börjar bli obehaglig på riktigt?

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s